bantarbruttan

Nej, som sagt... 65 kilo blev det inte... Däremot vägde jag 78 kilo innan jul visade det sig när jag äntligen fick vågen att fungera med hjälp av nya batterier. Jag fick panik och gjorde något som jag inte hade tänkt. (Ni vet, jag skrev ju nåt om sunt förnuft sist, hrrrm...) HUr som helst, jag gick en vecka på Pulverdiet följt av en vecka på kombinerad kur med några mål mat och resten pulverdiet. Jag gick ner 4 kilo lite drygt och landade på drygt 74 kilo. Nu har jag gått upp ett kilo efter det och vägen idag 75 kilo. Alldeles för mycket. Men IDAG MÅSTE MIN VIKTRESA BÖRJA PÅ ALLVAR!! Hänger ni med? Ska fota mig nu och posta fotot på bloggen. Förhoppningsvis kommer jag fortsättningsvis att kunna visa bilder där jag krymper i omfång. Hur ofta tror ni man ska fota sig? En gång i månaden?

Jag ska mäta mig med måttband också så jag inte bara stirrar mig blind på vågen. (Även om jag är rätt fixerad av de där små digitala siffrorna, det ska erkännas...)

Om 11 dagar vill jag ha tappat 3 kilo. Det skulle kännas bra. Ska nämligen ut med min älskling då och vill kunna klämma på mig ett par snygga jeans som ligger och skrattar åt mig i garderoben just nu. Jag tror det är tre kilo kvar tills de inte skrattar åt mig längre ;) Eller egentligen fem kilo, men det känns inte sunt och realistiskt.

Fan, en del av mig vill inte alls vara sund och realistisk! Vad knäppt det är. Jag skulle absolut råda någon annan att försöka se sunt på sin korpp och gå ner i vikt i långsam och sund takt. Men själv vill jag ju faktiskt, innerst inne, hitta en mirakelkur/dricka en jävla massa pulversoppa för att snabbt tappa tio pannor. Knasig var ordet.

Okej... Nu ska jag sluta skriva och försöka fixa en lagom anonym bild av min halvnakna kropp.

Hörs snart!

/Bantarbruttan